Det är inte utan att det börjar bli tjatigt med FRA-debatten. Viktig, visst. Men var är ni andra debattörer? Vill se fler här!
Och vi får hoppas att vi kan ro hem detta med FRA, så vi kan övergå till andra ämnen också.
Om liberalismen och dess eventuella framtid.
För min del är preferensen socialliberalism.
Men jag vet att det finns många olika tolkningar av den, speciellt av dess motståndare.
Låt höra.
Finns det hopp för liberalismen? För fp? För socialliberalismen i fp - eller i något annat parti?
Vad tror ni - vad vill ni? Skriv.
Det kan ske som direkt kommentar till detta inlägg, men även som ny inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Se det som en offentlig avbön.
Jo, jag röstade på folkpartiet och alliansen. Inte för att det kändes så angeläget att få ett par hundralappar mer i plånboken. Nej, jag är den förste att erkänna att för mig har det alltid varit ett ideologiskt val. Av socialdemokraterna så ned-graderade värden såsom rätten till personlig självförvekligande, frihet och inte minst personlig integritet gör det värt att stå i kön på någon ned-dekad högstadieskola var fjärde år.
Jag har alltid sett en röst på en borglig regering, trots sina ljusskygga element av konservativa, pingstvänner och bidragstörstande bönder, som den demokratiska möjlighet jag har att höja profilen på mina grundläggande värderingar. För längst där inne fanns väl en liberal kärna trots allt, i alla fall om man läser parti programmen? Aldrig skulle väl en borglig regering fullkomligt sälja ut sina kärnväljare, (för det trodde jag i min enfald var just sådana som jag) för att driva igenom en lag, ratad av socialdemokrater och gamla trotskister för sin överdrivet integritetskränkande natur och bristande rättssäkerhet… jesus… vad hände?
Jag tror inte att jag är särskilt naiv, jag förstår att ibland får ideologi offras på realpolitikens altare. Inte minst de nya moderaterna och Fredrik Reinfeldt är ett utsökt exempel på detta. Detta stör mig inte, man har en skyldighet att söka makten och ibland får man böja lite på principerna, inte för mycket, men just så mycket som nöden kräver, för att kunna behålla en position och ett väljare underlag med vilket man kan fortsätta styra. Det är till och med varje partistyrelses förbannade skyldighet att söka makten.
Men nu… man gör helt enkelt det största politiska självmålet i modern tid. Ideologiskt för man alienerar liberala kärnväljare som jag. Real-politiskt för man sätter sig i en mardröms postion inför nästa valrörelse, som inte kommer att handla om mycket annat, i alla fall inte internt. Man kommer helt enkelt att ha varje liberalt tänkande människa emot sig tills man kryper till korset, och därefter ytterligare ett tag.
Och vad har Fredrik, Maud, Lars och Göran egentligen åstadkommit genom att skapa direkt konfrontation med alla sina ungdomsförbund, media, liberaler och i stort sätt varje kritiskt tänkande människa? Jo en lag som ändå kommer att rivas upp inom två år, antingen av regeringen självt eller av sossarna. MP och S håller på att skratta ihjäl sig, själv är jag bara sorgsen, för detta kan innebära att det kommer att ta minst en generation innan vi ser en borglig regering igen.
Två saker måste göras; För det första; opinionen måste skapas för en författningsdomstol där medborgare kan försvara sig mot kränkningar av staten och dess myndigheter. Det är skandal att vi inte har detta utan är helt utelämnade till politiska nycker. En grundlags ändring måste till där personlig integritet regleras så att en lag liknande FRA lagen aldrig mer kan instiftas.
För det andra, vi liberaler har en skyldighet att säkerställa att våra ledamöter representerar oss, detta var vårt misstag. Förutom ett par numera trakasserade personvals ledamöter som grundlurat sin valkrets, så utgick nog många ifrån att t.ex. folkpartiet inte skulle nominera ideologiskt olämpliga personer som folkvalda. Detta kan vi ju nu krasst konstatera inte var fallet och detta får inte ske igen.
Vi behöver starta ett upprop för universella liberala värden, vi måste säkerställa att våra representanter inte låter sig köpas av personliga karriärs-övervägande eller locktoner utan verkligen representerar oss i vår representativa demokrati.
Mvh
Mikael
Ja, det var en intressant kommentar, i vilken jag i långa stycken kan instämma.
Dock reagerar jag emot ordet borgerlig, jag föredrar ordet icke-socialistisk.
Nå, även jag hade betänkligheter emot många inslag i de andra Allianspartierna. Dock, även i fp hade ju under några år visats åtskilliga tendenser i fel riktning, från min socialliberala synpunkt.
Erkännes dock att jag aldrig drömt i min vildaste fantasi att fp skulle gå med på integritetskränkande inslag i den omfattning som FRA-lagen innebär. Hur realpolitisk man än ibland måste vara. Vissa grundprinciper får ett parti inte bryta. Att lura sina väljare straffar sig.
Väljarna är luttrade, men i längden vill de inte bli bedragna i denna typ av frågor.
Men kanske inte partierna ens inser att de bedrar sina väljare?
Hemska tanke, kanske en stor del av både partiledningar och riksdagsledamöter inte kan tillräckligt av sin egen ideologi för att begripa det?
Då blir det självmål av detta slag.
1) Nu måste FRA-lagen rivas upp.
2) FRA och underrättelseverksamheten måste utredas och omstöpas. Från noll.
3) En författningsdomstol skulle sitta bra.
4) Valsystemet förändras så att det blir enklare med personval OCH därigenom också möjligheten att utkräva ansvar av de politiker som inte fyller måttet.
5) Vad gäller fp bör nog partiledningen bytas ut, men var finns nog många med tillräcklig ideologisk bas?
Både den svenska demokratin i stort måste räddas och socialliberalismen.
Ser gärna mer debatt om detta. Och spridning av de tankar du Mikael just förmedlat!
Jag är heterosexuell!
Skicka en kommentar