När alla partier verkar jämngråa så väljer jag det som står upp för den enskilde

Det var valduell i går kväll mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. En "blå" och en "röd".
Båda gjorde i de flesta frågor frenetiska försök att visa hur olika de tyckte. Förutom vad gäller sverigedemokraterna. Ingendera nämnde frågor som integritet och rättssäkerhet.

Stundtals visade de två en viss hetta. Jag anade lite ilska ett tag i Reinfeldts ansikte, han var pressad. Sahlin var i stort sett mycket behärskad, men koncentrerad på ett positivt sätt. Jag vill nog mena att hon gjorde en överraskande god insats. Att jag inte håller med henne i allt är en annan sak. Och jag håller inte med Reinfeldt i hans känslokalla överhetsattityd heller. Så det så.

Jag brukade tidigare säga att vi har det styre vi förtjänar. Det är inte riktigt rätt längre För det förutsätter att vi har tillräckliga och klara alternativ att välja mellan. Alternativen minskar och är nu bara de två blocken. I vart fall är det så både media och riksdagspartierna vill framställa saken.

För en tid sedan begärde jag svar av partiernas kandidater i mitt hemlän hur de ställer sig till några viktiga frågor. Det gällde synen på demokratiska grundstenar som den personliga integriteten och rättssäkerheten, frågor som illustreras med FRA-lagen, Ipred och datalagringsdirektivet . Endast ett parti svarade, piratpartiet. Från övriga har nonchalansen varit bedövande!

Alliansen och de rödgröna vill betona hur olika de är. Visst finns det smärre skillnader, men ärligt talat är de oftast små och där plus och minus tar ut varandra. Därför måste vi väljare känna efter om någon fråga är viktigare än andra, och om det finns attitydskillnader. Men nu är det så att attityder ofta beror på ideologisk grundsyn, och idag är ideologier något som man glömt, eller ligger lågt med.

För mig som socialliberal med stark känsla för frihet och integritet kombinerat med social ansvarskänsla så brister det svårt hos samtliga riksdagspartier, och inte minst i mitt gamla parti, folkpartiet.

När nu riksdagspartierna de facto är så lika och ideologiskt utslätade återstår bara att se om det finns frågor de inte tar upp – och om det finns något annat parti som har åsikter om dessa.

Då finner jag att de viktiga demokratifrågorna om frihet, integritet och rättssäkerhet, de är det bara piratpartiet som tar upp. Övriga partier är ointresserade eller motarbetar aktivt medborgarnas intressen. Såväl integritet som rättssäkerhet kränks genom lagar och lagförslag som strömmar över oss i en strid ström. De övriga partiernas försöker få oss att tro att så måste det vara för att komma åt brottslingar och terrorister. Därför ska vi ALLA övervakas, anser de, inte bara de misstänkta.
Samtidigt har de gamla partierna en attityd som innebär att de låser in kultur och kunskap, så att gamla strukturer bevaras och skapandete av nya jobb motverkas. Även här har piratpartiet en friare och öppnare syn som stimulerar utveckling och kreativitet.

Det är med sorg i hjärtat som jag konstaterar att riksdagspartierna har begränsat valet till två snarlika block, att folkpartiet som en gång stod för både socialliberalism och grundläggande demokratiska värden nu blivit ett lydparti under de konservativa moderaterna. Att vad gäller viktiga frågor om ekonomi, jobb och välfärd så överväger likhet och brister i båda blocken. Men att när det gäller integritet, rättssäkerhet och en kreativitet för nya jobb, då finns i vart fall piratpartiet.

Därför kommer jag att rösta på piratpartiet, trots att det har ett missvisande namn och inte täcker in alla övriga politikområden. Det står i alla fall på den enskilda människans sida.

Anders Tilly

På politikerbloggen.se kan man läsa Anders Tillys debattinlägg om FRA. Det är uppenbart att Anders inte är ett alternativ för oss som vill värna om de liberala idealen. Vi på Liberal 2010 skulle gärna vilja citera Anders och hans inlägg men noterade snabbt att vi skulle behöva citera varenda mening.

Anders har uppenbart valt att lyssna på det öra som han själv vill. De flesta i våra led är inte negativa till underrättelsetjänst, vad vi vänder oss mot är metoden att avlyssna alla och allt. Vår övertygelse är att det finns bättre och de facto mer effektiva sätt att skydda vårt land än att söka nyckelord i alla mejl, sms eller telefonsamtal. Vi tror inte på att systemet kommer att skydda oss i någon större utsträckning utan snarare utgöra en risk för just det samhälle vi vill skydda.

Vi har en fråga till Anders. Om det visar sig att det finns en person som kommer att få sina rättigheter kränkta av detta system som total avlysning betyder, är det värt det Anders? Om det är två eller tre? Ahmed Yusuf, Abdirisak Aden och Abdulaziz Ali är det namn som känns bekanta?

Vi kräver att vi har ett land som bygger på de lagar och regler som vi vill försvara. Är du liberal rekommenderar vi på Liberal 2010 att du lägger din röst på någon annan än Anders Tilly (kd) i Rinkeby-Tensta i nästa val.

Vem för den liberala facklan vidare?

Själv kryssade jag Fredrik Federley; som kände partipiskan vina och som valde att förlora min röst i nästa val. Nu efterlyser jag – vilka politiker står på individens sida. Vem kan hålla i den liberala facklan och lysa upp där kontrollstatens förespråkare idag dansar på borden?